Lättja är en synd, men prokrastinering då?

/

Dagligen skjuter jag och tusentals andra medmänniskor, däribland en stor andel elever, upp det oundvikliga arbete som måste göras. Inlämningsdatumen, redovisningarna och provtillfällena närmar sig med stormsteg, men ändå tar vi inte tag i saken förrän i sista stund. Vuxna och ansvarsfulla medmänniskor menar kanske på att vi är slöa eller lata? Kanske ses vi i helvetet för att ha syndat för lättja, men det är inte ett beteende som vi aktivt väljer.

Prokrastinering innebär inte bara att man väljer att göra det som är lättare och roligare,  det handlar om ett undvikande beteende. Rädslan för att misslyckas tar över och för att fly undan obehaget väljer vi att göra något som får oss att känna oss bättre för stunden. Tyvärr är inte detta ett hållbart beteende.  

Men varför gör vi valen så här, trots att vi vet att problemen hinner ifatt oss i slutändan? Förenklat kan man säga att det i hjärnan finns delar som fattar beslut inom planerande och logik, medan andra delar fattar beslut baserade på känslor. I vanliga fall samverkar alla delar för att vi ska kunna ta ett bra beslut, både för nuet och framtiden. Men ibland tar känslohjärnan över. Saker som att streama en najs serie eller scrolla på de oändliga sociala medierna är lättillgängliga dopaminkickar. Ett kortsiktigt belönande som vår hjärna blir beroende av. Tidigare nämnda faktorer är helt enkelt mer tilltalande för vår hjärna. Känslohjärnan väljer dopaminkickarna som ger den glädje, istället för att plugga det där svåra som får oss att känna oss illa till mods.  

Det finns fyra viktiga faktorer som spelar roll för hur benägna vi är för att prokrastinera:

  • Värde; vad finns det för pris med att nå målet och slutföra uppgiften?
  • Förväntan; tror jag verkligen att jag kan klara av det?
  • Tid; äsch, det är ju lååångt kvar tills detta ska vara klart väl?
  • Impulskontrollen; klarar min hjärna av att motstå frestelsen av lättillgängliga dopaminer och välja det som jag bara får belöning för i framtiden? 

Det låter kanske lönlöst att nu sätta sig och skriva klart det där talet som ska hållas på fredag om det ändå kommer sluta med att man gör det torsdagskväll, men det finns saker man kan göra för att förhindra detta förfärliga beteende. 

Saker man kan göra själv är till exempel att försöka uppmärksamma de prokrastinerande tankarna. Låt inte känslorna ta över och fatta dina beslut åt dig! Belöna dig själv efter att du har tagit rätt beslut, ge din hjärna en dopaminkick och öppna instagram när du är klar med uppgiften! Öva, rastlösheten går över! 

Det finns ytterligare viktiga saker som även lärare borde ta hänsyn till och fundera över. För att minska risken för att era elever ska gå i prokrastineringens fälla, finns det en del saker ni kan göra: 

Det finns flera saker som är viktiga för elever att höja, inte bara betygen. Självkänslan, är otroligt viktig att stärka, för att höja elevernas förväntan på sig själva. De måste verkligen tro att de har förmågan att klara vilken uppgift som helst. Ge återkoppling på uppgifter! Självklart ska du berätta vad de kan göra bättre, men glöm för all del inte att betona vad som var bra eller rentav suveränt med deras arbete också!  

Deadlines är det viktigaste vi har i skolan. De tvingar oss till att tillslut sätta igång, för hur gärna känslohjärnan bara vill undvika att göra något viktigt, ger den alltid efter för när paniken kommer. Dessutom minimerar de tidsfönstret, en av de fyra viktiga punkterna. Möjligheten att får “göra om” är också otroligt viktig. Den minskar nämligen rädslan för att misslyckas. 

Så till mig, som sitter och skriver klart artikeln dagen innan den ska publiceras, och till er tusentals andra som ofta lämnar in saker 23.59 på kvällen – det blir nog inte bättre än såhär. Vi kan försöka ändra vårt beteende och kanske funkar det i längden, men det är inte alltid lätt för våra känsliga hjärnor att tänka på det. Till er, lyckligt lottade, som inte alls känner igen er i något av ovanstående – vi lär väl inte ses i livet efter detta, ni produktiva änglar får ha det trevligt i paradiset medan vi prokrastinerande lättjare brinner i helvetet.

Källor

https://ki.se/forskning/medicinvetarna-17-skjuter-du-upp

https://www.umu.se/student/vi-hjalper-dig/studenthalsan/prokrastinering/

https://fof.se/tidning/2014/3/artikel/vilka-ar-det-som-prokrastinerar

Previous Story

Håll i hatten!

Next Story

Den som syndar sover icke

Latest from Nummer 3

Håll i hatten!

Jag heter Bella Rosander och är en tjej på 18 år. Visst, jag vet vad du…