Sextio dagar hemma och London känns avlägset, nästan som en feberdröm. Men ändå nära. Stella, Filip och Nora i SA23D minns tillbaka till höstterminen då de levde ett helt annat liv. Så som det blir när man bor i värdfamilj, pluggar på Svenska Skolan i London och varje dag upplever allt en storstad har att erbjuda.
– Jag älskar den utveckling som person som jag känner att jag har fått. Den vill jag fortsätta uppleva i framtiden, säger Stella.
Att bo i London är väldigt annorlunda mot att bo i Halmstad. Stella, Filip och Nora berättar om den konstiga känslan att komma hem efter att ha tillbringat höstterminen i en av Europas största städer.
– I London hände mer på tre dagar än på flera månader här hemma. Där kunde vi dra in till stan efter skolan, gå på Oxford Street, på restaurang eller göra något annat, säger Nora.
– Här i Halmstad känner jag mig trött, fastän jag inte gör något. Men i London var jag aldrig trött, säger Filip.
Trion fick upp ögonen för profilen Sannarp Europa när de gick i nian och började titta efter gymnasieutbildningar. Att kryssa i profilen tillsammans med samhällsvetenskapsprogrammet blev ett självklart val. Då kändes en termin i London som en evighet, men fyra månader går snabbt.
– Jag har längtat efter att åka så länge och plötsligt är det över. Det var hemskt att åka hem. Alla satt och grät på flyget, säger Stella.
Nu är de fyllda av minnen, erfarenheter och berättelser – om Halloweenparty, läskiga typer på bussen, om känslan att behöva gå själv hem på natten, möten på favoritrestaurangen och mycket annat. Ja, fyllda av minnen, men också panka.
– Det har varit värt varenda krona och varenda sekund. Hellre pank nu i Halmstad än att snåla i London, säger Nora.
Före vistelsen i London har de jobbat och sparat för att kunna leva efter sitt motto: ”Pengar kommer tillbaka, men att vara 17 år och bo i London kommer inte tillbaka.”
Med sig till London hade de 70 saker de ville göra på sin bucketlist och 65 av dem blev gjorda. Att plocka ut något som var allra roligast är svårt Det var mer helheten som var det bästa. Ämnet kultur- och idéhistoria i skolan gav dem också väldigt mycket upplevelser.
– Vi gjorde massa studiebesök och utflykter. Till exempel till Westminster Abbey, National Gallery, British Museum och vi gick också på klassisk konsert, berättar Filip som också gillade de gånger de gick på musikaler.
Mycket i vistelsen gick i rasande fart, och det fanns ingen tid till hemlängtan. Men det fanns också stunder av reflektion. Som när de en kväll stod på en bro och blickade ut över Londons kända landmärken – Big Ben, Trafalgar Square, såg de röda bussarna och de brittiska flaggorna vaja – då fick de nypa sig i armen för att fatta att de faktiskt var där.
– Vi bara stod bara där och insöp hela atmosfären, säger Stella.
– Allt var så harmoniskt. Tiden stannade helt, berättar Nora.
Att komma ut i världen ger också en chans till förändring till att vara den man vill vara, utan omgivningens förväntningar på att man ska vara som man alltid har varit.
– När man var i London var det som att Halmstad inte existerade. Där kunde jag vara en annan person, säger Stella.
– Man fick en nystart. En chans att vara på ett nytt sätt, eftersom man inte kände någon, säger Nora.
De tycker att nystarten håller i sig även här hemma.
– Nu snackar jag mer med andra, säger Nora och de tycker att hela klassen har fått en nystart.
– Eftersom många i klassen har varit iväg under hösten kan vi kan relatera till varandra, säger Filip.
Här hemma börjar allting återgå till hur det alltid har varit, och det känns en smula orealistiskt att det har gått två månader sedan de levde ett helt annat liv. Nu är det dags att ta tag i skolan, något som åtminstone Nora och Stella tycker blev lite åsidosatt när de var i London.
– Jag har prioriterat annat än att plugga. Att vara 17 år och själv i London är något som aldrig kommer tillbaka, säger Nora.
Såklart är de stolta att de har klarat av att bo och leva i storstaden på egen hand, utan att direkt kunna fråga föräldrarna om olika beslut.
– Jag har klarat mig själv i London, så nu vet jag att jag klarar mycket. Jag är stolt att jag vågade och att jag inte backade ur, säger Nora.
– London har gett mig ny energi och ett större självförtroende, säger Stella.
– Definitivt har jag blivit mer självständig, säger Filip.
Vad de vill säga till andra som funderar på att åka, men tvekar, säger de som själva fick höra: Åk!!
– Man hörde ju det där innan, av alla som varit där, att man absolut skulle åka. Men man fattar inte riktigt förrän man själv har upplevt det. Men jag vill säga att jag kommer bli tokig om du inte åker!, säger Stella.
– Och ta tillvara på nuet. Det som finns i Halmstad finns kvar.
Erfarenheterna från utlandsvistelsen tycker de har förändrat dem i grunden, och har öppnat upp ögonen för världen och vad de vill göra i framtiden.
– Jag vill i varje fall bo i en storstad, säger Filip.
– Halmstad är för litet, säger Nora.
– Jag älskar den personliga utvecklingen som London gav. Den vill jag fortsätta uppleva i framtiden. Att åka hem kändes som att förlora något av sig själv, säger Stella.
