“Att tro att arbetsgivarna ska börja ta sitt ansvar från första april får nog betecknas som ett aprilskämt”. Dessa ord formulerades av Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand till SVT nyheter, gällande utbildningsministerns besked om att slopa all distansundervisning och istället återgå till närundervisning på heltid. Ja, Jaara Åstrands kommentar är inte helt obefogad med tanke på rådande omständigheter i världen. För visst är det med tudelade känslor man återser kära Sannarpsgymnasiet, vår trogna skuta på kunskapens stormiga hav.
I skrivande stund ligger Halland i topp när det gäller smittspridning av coronaviruset och framför allt verkar den brittiska mutationen härja fritt. Missförstå mig rätt, distansundervisningen har varit påfrestande på många sätt men samtidigt nödvändig. Nu, när verkligheten ser ut som den gör, är den kanske mer relevant än någonsin. Är det därför rätt att vi återgår till att sitta i underdimensionerade klassrum och andas varandra i nacken, när smittan vägrar ge med sig? All förståelse och respekt för alla som har upplevt distansundervisningen som outhärdlig, vi har säkert alla känt så vid ett eller flera tillfällen. Å andra sidan tycks förvirringen vara total inför att så pass många elever ska trängas i en och samma platta byggnad.
Men frukta icke för att bli smittad i skolan! Sannarp har som tur är vidtagit smarta och effektiva lösningar som garanterar smittsäkerhet. Såklart ska man stanna hemma om man känner sig det minsta lilla krasslig, sprita händerna kontinuerligt, endast gå två personer i bredd samt att hålla till höger när man strosar runt på skolan. Man kan fråga sig själv, hur är det tänkt att ett gäng hormonstyrda tonåringar ska förväntas hålla sig till höger i korridorerna om de i vanliga fall inte ens kan skilja på sin vänstra respektive högra hand? Ja, den som lever får helt enkelt bevittna spektaklet!
För att vidga vyerna, tog jag pulsen på några elever på skolan gällande denna brinnande aktuella fråga och bad dem svara på hur man ser på situationen.
Hur upplever du att det har varit att ha distansundervisning?
– Jag har ändå en positiv inställning till distans, eftersom vi nu har haft det två gånger och det funkar. Såklart internet och saker kan krångla, men överlag så funkar det väldigt bra. Jag upplever och tror att många kan känna igen sig i det att man lätt tappar motivation under distans. Så har det iallafall varit mycket för mig, att motivationen gått upp och ner. Även att man saknar det sociala, men distansundervisning har ändå varit ett bra alternativ, berättar Lisa Carlstedt från SA19E i ett meddelande på Teams.
Isabella Westerström från SEU18 målar upp distansen på följande vis:
– Jag har upplevt distansundervisningen som befriande eftersom jag har kunnat lägga upp mina studier så att det passar mig och på ett sätt som gör att jag får mer tid till annat. Det har även känts som en försmak på universitetsstudier eftersom man har fått öva på ännu större ansvarstagande. Bitvis har det varit varit väldigt tufft då man lätt hittar roligare saker att göra än att plugga.
Hur känns det att återgå till närundervisning?
– Det känns både bra och dåligt. Bra eftersom man saknar det sociala och det ska bli kul att träffa folk igen, och få in rutiner. Samtidigt så är det lite konstigt att vi ska tillbaka just nu, när smittläget inte ser jättebra ut, menar Lisa Carlstedt SA19E.
Lova Ekstrand, SA19E, skildrar känslorna så här:
– Att återgå till närundervisning känns lite delat. Det ska bli jättekul att få träffa kompisar och börja få en lite normal vardag tillbaka. Det är nog många, liksom jag, som mer eller mindre stänger in sig och liksom zonar ut och bort från den riktiga världen när vi har distans, och därför är det nog bra att vi får börja komma tillbaka och bryta mönstret som blivit här hemma. Men samtidigt tycker jag också att det känns helt sjukt och väldigt konstigt att vi får komma tillbaka med tanke på hur stor smittspridningen är i Halland. När jag läser skolsköterskornas meddelande om att vi ska hålla avstånd och hålla till höger osv är min enda tanke om det är värt det. Om nu smittspridningen är så hög och vi behöver ha så mycket förhållningsregler, är det inte bara enklare om vi stannar hemma då istället för att vi ska åka in till skolan och göra en chansning på om vi blir smittade eller inte?
På vilket sätt kan skolan eventuellt hjälpa till med att skapa en trygg och smittsäker skolmiljö, enligt dig?
– Jag tänker att det stället där det är svårast att hålla avstånd är i korridorerna och vid skåpen. Kanske skulle man kunna ha som ett hemklassrum precis i närheten av där klassen har sina skåp där man har alla lektioner som hela klassen har, för att på så sätt minska antalet personer i korridorerna. I övrigt tror jag egentligen inte skolan kan göra så jättemycket mer än vad de redan gjort. Uppmana till att hålla avstånd, tillgång till handsprit överallt osv. För mig som åker buss tror jag att det är på just bussen som det är störst risk för mig att bli smittad. För det är ju också på just bussen som jag träffar så extremt många människor från flera olika ställen. Jag har tyvärr inget annat val än att sätta mig på bussen oavsett om det är mycket folk eller inte, men det är ju inte heller något som ligger inom skolans område och något de kan göra något åt, säger Lova Ekstrand SA19E
Där har ni det! Det råder bitterljuva känslor kring frågan men en sak är säker, tillbaka till skolan ska vi (i nuläget)! Med risk för att låta en aning tjatig, vill jag ändå upprepa ett års mantra – håll i, håll ut!
