Jag heter Bella Rosander och är en tjej på 18 år. Visst, jag vet vad du tänker. Vad har jag att säga som du kan finna något intresse i? Jo, det ska jag tala om för dig. Under hela mitt liv har jag tagit del av komplicerade relationer varken jag ville eller inte. Kortfattat kan man säga att den här historien kommer handla om massa relationer byggda på förvirring, avundsjuka och chock för dig som läsare.
Vi kan börja med familjen Andersson. De har en son som är ett år äldre än mig som jag har varit förälskad i sen jag vet inte hur länge tillbaka. Marcus, som han heter har en riktigt kass relation till sina föräldrar då dem är väldigt strikta och ständigt oroliga. Det blir därför svårt för oss att hitta på typiska tonårs saker som till exempel fester, sena utekvällar med kompisar och typ kasta toalettpapper i grannens trädgård, den sista var ett skämt var inte orolig. I vilket fall, jag och Marcus har världens finaste kille-tjej vänskap. Jag är så bekväm och tacksam för det vi har men jag vill utveckla vår vänskap till något mer. Jag har hållit mina känslor tillbaka så länge. Men vad ska jag göra? Jag vill inte förstöra något. Nåja, antingen får jag säga till Marcus hur jag känner eller lägga det på hyllan och jag överväger just nu det sistnämnda alternativet.
Familjen Svensson och Persson är två familjer som man kan säga är ett motsatt par. Svensson har det alltid stökigt, så stökigt att man kan tro det bor tio karlar där, men så är inte fallet. Där bor en av mina bästa kompisar Sandra. Sandra är den mest tokiga och impulsiva tjej man kan stöta på. Men det är det jag älskar med henne. Varenda minut man spenderar med Sandra är lika med äventyr. En gång smög vi ut till en fest där några av våra vänner var. Detta var inte länge sen. Hela den kvällen var ett enda stort frågetecken. Vi hade druckit en del. Det enda jag kommer ihåg är att jag och mina vänner var i stan. Plötsligt hamnade vi på bussen där vi åkte runt ett tag, jag kom inte ens ihåg vart. Sedan checkade vi alla in på ett hotellrum där vi däckade totalt efter fem sekunder. Den natten var så oklar och frukosten dagen efter var ingen höjdare heller.
Familjen Persson är ni vet den här perfekta familjen i majoriteten av filmer. Deras hus är städat och blänkande vitt så man nästan blir bländad. Deras familjerelation verkar så perfekt i alla fall till det yttre. Min teori som jag har kommit fram till är att de troligen bråkar väldigt mycket. Deras dotter Nora som är min andra bästa vän är ibland på väldigt dåligt humör. En gång nämnde hon att hon överhörde sina föräldrar upprörda och snacka om en skilsmässa, advokater och hela köret. Ibland tror jag inte hon har det så lätt det är därför jag och Sandra försöker hitta på nytt hela tiden med henne och laga mat tillsammans, det är något vi tre älskar att göra. Jag, Nora och Sandra är verkligen den gyllene trion. Vi går inte att skilja åt. Du vet ibland bara känner man en extra stark “connection” till sina närmsta vänner. Jag är nästan stensäker på att vi kommer sitta i köket alla tre med ett glas vin och snacka strunt medan våra män och barn sover gott där hemma.
Problemet är att Perssons och Svensson har, man kan likna det vid ett tredje världskrig med varandra. Här ingår enormt mycket avundsjuka men bråket är på ett sätt komiskt också, och dem säger vuxna är klokare än barn. Man kan tro att avundsjukan handlar om Perssons perfekta liv men det handlar om något helt annat. Håll i hatten för nu kommer bomben. Vi alla var tillsammans den gången när vi fick höra en familjehemlighet som jag har bestämt mig för att skriva ner och berätta för er för att själv fatta att det verkligen hände. Vi alla var hos Sandra och skulle bara gå ner till köket när vi hörde Sandras föräldrar bråka igen. Det var mer tyst den här gången och vi alla tre fick direkt en oroskänsla, något var väldigt fel. Ju närmare Sandras pappas kontor vi kom desto mer kom vi i chock. Sandras mamma hade börjat gråta och pappan försökte tysta ner henne, säkert enligt han på ett så bra sätt som möjligt. Båda var advokater och pratade om en flicka. Det var meningar som “De är ju bästa vänner”, “Detta får aldrig komma ut”, “vad har vi gjort?”, “Hur ska det här gå?”. Vi kopplade sedan ihop ett plus ett tack vare fotografiet vi såg. I början fick hemligheten oss att glida isär. Det var en mardröm ingen kan förbereda sig på eller förlåta. Vi pratade inte på länge för alla var så ärrade och visste inte vad vi skulle säga. Jag tror att Sandra och Nora kände skam men insåg efter ett tag att detta kunde få oss att bli ännu tajtare. Vi sökte tillit till varandra och fann den. Ingen skulle få veta detta förutom vi, ibland kan hemligheter föra en närmare istället för att slita isär.
Nu undrar ni säkert, vad är det som hänt? Jo, nu kommer det, Sandra och Nora är syskon. Va, hur är det här möjligt? Sandra och Nora bodde först tillsammans fick vi reda på genom att studera ett undangömt fotografi som låg längst in i en låda. I ren frustration gick vi då in i Sandras föräldrars sovrum och bara rotade igenom allt. Vi förstod att de hemlighöll något stort och bara insåg att hela rummet var fullt med lögner. Fotografiet vi senare hittade var slitet men man kunde tydligt urskilja Sandra och Nora. Båda var blondiner och hade gröna ögon. Bilden låg långt undangömd i en byrålåda. De satt där på gräsmattan så gulligt med varsin nästan identisk leksak i handen. Alla bråk mellan mina två bästa vänners familjer och inom familjerna hade handlat om detta. Nu i efterhand förstår jag inte hur man kan vara så jäkla bra på att ljuga in i det sista och hålla på en så stor hemlighet. Jag har alltid fattat att något inte står rätt till mellan Perssons och Svenssons, men det här? Flickorna har levt hela livet med vetskapen att vara kompisar. Nu är de syskon och allt ser helt annorlunda ut. Nora bär samma efternamn som Sandra nu för tiden. Man kan inte lita på någon, inte ens sina föräldrar tydligen. Det visade sig att Sandras pappa hade haft ihop det med Noras mamma för länge sedan och skämts eftersom Noras mamma hade ett förhållande då. Vi antar att de stannade som grannar för att dölja saken mer och inte väcka misstankar. De trodde säkert att allt skulle blåsa över men varför de behöll fotot har vi ingen aning om, men det var tur att de gjorde.
I nuläget har Sandra och Nora flyttat till en annan stat för att hålla avstånd. De vet att de inte kan fly men att behöva se sina föräldrar dagligen och kolla dem i ögonen kan ingen klara av. All avundsjuka har visat sig härstamma från ilska och förvirring. Jag tycker att det Sandra och Nora gör nu är bäst för stunden, en dag kommer de komma tillbaka och allt kanske kan lösa sig med kompromisser och inga fler lögner, det är nästan det enda sättet.
Nu kanske ni tänker, hur är det med mig? Tackar som frågar. Jag bor själv kvar med plugg och våra andra kompisar. Det känns så konstigt allting. Ibland åker jag och hälsar på Sandra och Nora som båda nu har flyttat från Båstad till Göteborg. Deras lägenheter är inte mycket att be för men är charmiga på sitt sätt. Jag åker dit när jag känner mig som mest ensam och när allt bara känns som mos i hjärnan. Visst har jag fler vänner här men det är inte samma sak. Minns ni Marcus som jag snackade om i början? Han har skaffat sig en tjej nu. De verkar så lyckliga tillsammans. Jag brukar ibland hänga med Marcus och Beatrice som hon heter men jag känner mig så utesluten ibland. Jag vill betona “känner”. Egentligen är jag inte det tredje hjulet men bara vetenskapen om att de är tillsammans får mig att känna mig som utstött. Det är en svår känsla, ibland tar avundsjukan över när jag tänker på deras perfekta relation. Ibland ersätts den med glädje för deras skull. Marcus hade verkligen inte kunnat hitta en finare tjej. Jag har funnit mig i situationen nu för jag vet att Marcus och jag alltid kommer att vara vänner. Vi pratar inte mindre bara för att han är i en relation utan snarare tvärt om. Ibland kommer han till och med till mig när de har det tuffare och tjafsar.
Jag hoppas att du som läser uppskattar min “crazy story” och kanske vill ha mer, i så fall, let me know. Skriv jätte gärna någon annorlunda historia eller en som du bara vill ta upp för att lätta på hjärtat. Håll dina vänner och familj nära, men se upp allt är inte alltid som det verkar.
Av: Emma Östman
