Det är tisdagsmorgon. Timman är slagen och jag glider in genom Sannarps återöppnade portar. Jag möts av en något håglös rektor som pekar på en punkt lite längre fram. Min blick följer hans pekfinger och landar på ett stativ där handspriten tronar. Jag för min hand under behållaren som sitter på sidan av stativet och likt en schampoflaska inne på sin sista refräng pressas en pytteliten pöl av genomskinlig vätska ut. Jag gnider frenetiskt in mina uttorkade händer – men till vilken nytta?
Coronaviruset Covid-19 gjorde sin närvaro först känd i Kina under januari i början av detta år. Tänka sig att situationen ännu är densamma som då. Om inte något värre nu, kanske. Nonchalansen som vi många hyste i pandemins start är sedan länge undanblåst, eller bör jag säga undanhostad? Men det går inte längre att ignorera elefanten i rummet. Corona är ett faktum. Ett faktum som inte går att blunda för, hur gärna vi än vill sluta ögonlocken och försjunka i drömmar om hur livet en gång var. Viruset beter sig nästan som den personen som inte fattar att det är dags att gå hem när festen är slut. Eller som en oinbjuden gäst som utnyttjat vår gästfrihet och som vi nu tvingas leva i ofrivilligt samboskap med. Kära läsare, jag är nog inte ensam om att känna så här, men vi har alla drabbats av corona-utmattning. Tankarna är många och tynger våra fragila hjärnor. Kommer tillvaron någonsin återgå till hur den var pre-corona? Eller är detta vår nya vardag? Ja, framtiden är minst sagt oviss när man lever i stormens öga, som att framtidstänket inte var jobbigt nog som sistaårselev på Sannarpsgymnasiet.
Men nu, mer än någonsin, är det läge att visa medmänsklighet. Även om jag själv inte oroar mig för att bli smittad, då jag ännu glänser i ungdomens lyster med relativt god hälsa, så finns det ju andra människor i vår närhet som kan vara i riskzon för viruset. Om det då krävs att vi sjunger “Ja må du leva” medan vi tvålar våra händer under rinnande vatten, then so be it! Om inte tvål och vatten finns tillgängligt, så för jösse namn – se till att ha sprit till hands!
