Mars månad hade nyligen inletts. Den svaga vintersolens försök att värma upp de frusna invånarna i staden lyckades inte hålla kylan ute. Några få modiga individer trotsade detta och hade plockat fram jeansjackan från garderoberna, men de allra flesta huttrade fortfarande i sina vinterjackor och drog halsduken allt tätare runt halsen. Det omtalade coronaviruset har nu tagit världen med storm. Länder till höger och vänster intog lockdowns och bland Sveriges befolkning växte sig oron stor.
[Shoppingcentret på söder; 13 mars 2020]
Livsmedelsbutiken; kl. 12:43
Toapapper… JAG MÅSTE HITTA TOAPAPPER!
Maria Persson rusar runt bland hyllorna på ICA och letar frenetiskt efter konserver och pasta när hon inser att hon har glömt det allra viktigaste. Panikslaget tränger hon sig genom havet av alla ängsliga handlare och tar sig fram till hushålls avdelningen. Som en hök spanar hon mellan hyllorna. Till slut får hon syn på det. Som en lysande fyr i natten står ett ensamt paket toapapper på hyllan. Halvspringandes går hon fram, men just som hon ska säkra det och lägga ner det i kundvagnen har en annan kund hunnit fram. Det är en kvinna i 50 års åldern med kortklippt hår som går snett över pannan. Hon ger Maria en snäv blick och säger: “Tänkte du ta den där? Det finns faktiskt andra människor i behov av toapapper i dessa tider! Ni yngre människor ska faktiskt anpassa er till oss äldre!”
Maria gör en klassisk *gasp* och undrar varför denna kvinnan beter sig på detta viset. Kvinnan fortsätter:
“Om du inte överlåter mig det sista paket ska jag se till att få prata med butikschefen!” Maria ser bara en möjligt utväg. Hon tar paketet, slänger ner det i kundvagnen och börjar springa mot kassan. Kvinnan far efter henne, men blir blockerad av en kille från personalen som passerar förbi med massvis av kundvagnar på led. Bakom sig hör Maria en mansröst:
“Amen kom nu Karen! Vi har inte tid för sånt här!”
Väl i kassakön står Maria och tänker. Hon tar upp sin fickspegel för att kolla om hennes hairextensions och lösögonfransar fortfarande sitter på plats efter löpturen. Håret verkar lite slitet och någon enstaka frans har trillat ut, men det ser fortfarande “såå snyggt ut!” tänker hon. Innan det är hennes tur står hon och inspekterar sina utväxta akryl naglar. Det är då det slår henne. Detta kan vara hennes sista dag att fixa till sig innan hon och resten av befolkningen blir satt i karantän! I panik försöker hon tänka efter när hon senast var på Scandal Beauties skönhetssalong… Det var ju nästan en månad sen! Hon tar fram mobilen och gör en lista. När hon hon har packat sina varor och går mot utgången beger hon sig mot sitt första nya ärende.
Livsmedelsbutiken; kl. 12:43
Butiken är full av hysteriska personer. Hålla avstånd är det inte fråga om. Jonas ser sig omkring där han står. Mammor med kundvagnar som svämmar över, pensionärer som gör så gott de kan för att följa med i shoppingvågens snabba tempo och ungdomar som fotar och skrattar åt alla tomma hyllor. Hans blick möter en annan man som, likt han själv, står som en pelare i folkhavet. Sakta börjar han röra sig i riktning mot den andra mannen.
“Helt galet, eller vad säger du?” säger Jonas när han kommer närmre. Mannen skrattar instämmande.
“Min fru sprang precis för att hämta det sista 18-paketet med toapapper” suckar mannen. Jonas flinar åt honom, men hinner inte svara innan en gäll röst hörs bakom honom.
“Hon tog det sista paketet och nu finns det bara de dåliga märkena kvar! Jag tänker inte använda något annat märke – du vet ju att jag har känslig hy.” Den gälla rösten kommer från en kvinna som rusar mot de båda i full fart. Mannen bredvid Jonas suckar återigen.
“Skynda vi måste springa efter henne!” Kvinnan fortsätter förbi männen, redo att ta upp jakten på toapappers-tjuven, men mannen ingriper.
“Amen kom nu Karen! Vi har inte tid för sånt här!”
Jonas ger mannen en medlidsam blick, slutar upp med att vara en pelare och följer istället med den starka strömmen som går mor kassorna. I förbifarten snappar han upp en tidning, fylld med senaste nytt om covid-19, som han lyckas klämma in på rullbandet mitt bland alla pastaförpackningar och konservburkar.
Frisör och nagelsalong på varuhuset; kl. 14:15
Maria går in genom glasdörren till Scandal Beauties skönhetssalong.
“Tja gumman! Hur är det med min favoritkund?” utbrister Sara, Marias trogna stylist.
“Asså du ska bara veta vad som hände mig precis! Jag blev jagad av en kvinna inne på Ica som tänkte sno toapappret som jag fick tag på först!” berättar Maria.
“Oh my god du MÅSTE berätta ALLT!”
Maria berättar kryddstarkt historien om den galna kvinnan i butiken medan Sara förbereder hennes hår.
“Ska håret tvättas? Jag har fått in ett sprillans nytt schampo och balsam med en fräsch doft av jordgubb och lime! Vill du testa?”
“Klart jag vill!” Säger Maria glatt.
Maria får sitt hår tvättat och sätter sig sedan återigen i frisörsstolen.
“Visst doftar det underbart?” Frågar Sara.
Maria sniffar försiktigt i luften men känner ingen doft alls… Trots detta svarar hon:
“Gud ja, verkligen en fräsch doft!”
Sarah klipper, stylar och fixar till Marias hår. När håret är klart och Maria ser ut som att hon ska till Oscarsgalan, är det dags att göra om hennes akrylnaglar. Den vanligtvis starka kemiska doften vid nagelbordet känns knappt av.
“Åh vad bra, de måste ha bytt till mer ekologiska medel!” Trots detta börjar Maria hosta okontrollerat.
Bilen på parkeringen; kl. 14:22
Jonas räknar till fem stora fullpackade shoppingkassar. Det kommer bli svårt att få plats med alla dessa i Fiaten, men inte omöjligt. Efter en stunds tänkande, några minuters planerande och fem tunga marklyft är bildörrarna stängda. En kasse var Jonas dock tvungen att spänna fast i baksätet och vyn genom bakrutan är helt täckt, men alla varor till hemma-bunkern är inne i bilen.
Jonas slår sig ned i förarsätet och tar fram tidningen. Flertalet rubriker i stora fonter skriker åt honom. “Har du corona? 5 symptom att hålla utkik efter!”, “‘Platta ut kurvan’ – vad menas?” och “Såhär minskar du smittspridningen – enkla tips för en säkrare vardag”. Intressant, tänker Jonas och börjar läsa om hur man ska vara extra uppmärksam på hosta, försämrat lukt- och smaksinne. Han läser självklara uttalanden med uppmaningar om att stanna hemma och undvika onödiga kontakter med människor. Detta borde väl alla veta vid det här laget, tänker han och lutar sig tillbaka i sätet.
Restaurangen; kl. 16:34
Med nyfixat hår och glänsande nya naglar beger sig Maria mot utgången och passerar en lång kö. Hon stannar till. “Restaurang Bella Notte.” står det på den stora neonskylten ovanför folkets huvuden. Nedanför hänger ytterligare en skylt “premiär imorgon! Testa våra utsökta smakprov inför vår grandiosa öppning!” Utgången till shoppingcentret är helt bortglömd och Maria rör sig bort mot kön.
Nyfikna människor står och småpratar och bakom en dörr i närheten av ingången hörs skramlandet av kastruller. Människorna först i kön som har fått sitt smakprov går åt sidan med glada miner som antyder att de är imponerade över kockarnas jobb. Marias nyfikenhet stiger ju längre fram i kön hon hamnar tills det till slut är hennes tur.
En servitris med charmigt leende bemöter henne och håller fram en bricka med flertalet spett som ser otroligt goda ut. Det vattnas i munnen på Maria när hon tar upp ett spett som innehåller vad som ser ut som en extra saftig köttbit tillsammans med andra tillbehör. Hon slukar hela spettet samtidigt som servitrisen ser på henne med förväntansfull blick. Men till Marias förvåning så smakar inte spettet någonting alls. Hon tuggar och tuggar men ingenting händer. Medan hon sväljer det sista tittar hon bort mot de leende människorna som fått smakproven innan henne. Förbryllad lägger hon tillbaka grillpinnen, tittar på servitrisen och ler. “Det var utsökt!” säger hon. Servitrisen bemöter henne med en lätt bugning och trots hennes tomma smakupplevelse bokar hon ett bord för två. “Det kanske bara var just det spettet som var dåligt tillagat…” tänker hon. Hon rör sig till sist mot shoppingcentrets utgång.
Bilen på parkeringen; kl. 16:56
Jonas tittar upp från tidningen och ser sin fru komma gåendes från utgången. Äntligen, tänker han, medan han tittar ner på sitt armbandsur. Jonas känner hur en stark doft av jordgubb slår emot honom och sprider sig i bilen, när Maria sätter sig i passagerarsätet.
“Det tog lång tid, jag trodde du bara skulle köpa blommor” säger Jonas frågande. Maria vrider sig i sätet.
“Blommor! Det var det jag glömde!” utbrister hon. Jonas suckar.
“Låt inte så besviken, jag hade massor av viktiga ärenden!” säger Maria och berättar vidare om hennes upplevelser i köpcentret.
“… och sen passerade jag en nyöppnad restaurang som delade ut smakprov. De smakade som papper men jag bokade bord till oss båda imorgon kväll ändå” avslutar Maria sin summering och kollar förväntansfullt mot Jonas som startar bilen. Han skakar besviket på huvudet.
“Du kanske borde avboka det och boka tid för ett corona test istället”
Och medan deras Fiat rullar iväg mot solnedgången och Jonas känner stanken av Marias jordgubbsluktande hår tänker han: “näe, det är nog kanske dags för skilsmässa…”
The end
Författare: Ida Odefalk och Emma Smogorzewski
