Nu är det snart dags för avslut, absolut det största avslutet hittills i mitt liv – jag ska avsluta 13 års skolgång!
Naturligtvis känner jag lättnad, tänk att slippa alla dessa inlämningar och prov! Nu kommer jag att vara ledig på kvällar och helger, rena rama himmelriket. Ingen press och prestationsångest, bara lugn och ro. Utrymme för improviserade saker, för jag måste ju inte plugga hela kvällen. Jag ska verkligen njuta av detta avslut!
Men avslutet har ju också en annan sida. Ju närmare det kommer desto mer sentimental blir jag. Jag har haft mycket roligt på Sannarp och det har varit de bästa åren i mitt liv. Här har jag fått många vänner, jag har mognat, jag har fått mer självförtroende och jag har lärt mig saker inför livet efter skolan. Flera lärare jag har lärt känna under åren har varit bra och härliga och sett mig för den jag är. Tack, ni har lärt mig mycket, även om det är en del jag gärna hade varit utan.
Med varje avslut kommer ett nytt kapitel i livet. Och i det här kapitlet är inget utstakat, det finns ingen skolplikt som i grundskolan eller “underförstått måste” som för gymnasiet. Nu är det upp till mig att skapa min framtid. Tryggheten i att gå i skolan för att man måste och på gymnasiet för att man typ måste – alla andra gör ju det – är borta nu. Möjligheterna och valen är oändliga. Det ger faktiskt ett ganska stort pirr i magen.
Vissa åker på långresor och vill ta livet som det kommer, andra har allt planerat, som vilken utbildning man ska börja redan till hösten och vilket yrke man vill ägna sig åt. Åter andra tar det lite försiktigt och känner sig för, man måste ju inte veta redan nu vad man vill göra resten av livet, det finns gott om tid att ta reda på det.
Även om det kommer att bli tufft och det är många svåra beslut att fatta så är det från och med nu jag själv som väljer min väg och mina utmaningar. Jag kommer säkert att fatta en del felaktiga beslut, men det är mina beslut och jag kommer att lära mig av dem och bli starkare.
Många av mina vänner tar jag med mig, här är det inget avslut! På Sannarp har jag fått vänner för livet. Och det kanske inte är så att jag avslutar 13 års skolgång, det är mycket möjligt att det blir en fortsättning, men det dröjer ett tag.
