I mitt liv har jag velat bli m\u00e5nga saker. TV-meteorolog, f\u00f6r d\u00e5 skulle folk k\u00e4nna igen mig men samtidigt skulle jag inte ha paparazzis efter mig. Polis, f\u00f6r det enda jag kunde g\u00f6ra i timmar var att ta mig fram p\u00e5 Google Maps gatuvy och fantisera om n\u00e4sta brott jag skulle ta mig an. Fris\u00f6r, s\u00e5 att jag \u00e4ntligen kunde vara b\u00e4ttre \u00e4n mamma p\u00e5 n\u00e5got. Min gymnasietid har l\u00e4rt mig att vad jag \u00e4n blir m\u00e5ste jag alltid \u00f6verleva. Det enda jag vill i livet \u00e4r att bara f\u00e5 vara.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r s\u00e4llan vi blottar oss nyktra. N\u00e4r berusningsmedel m\u00f6ter v\u00e5ra l\u00e4ppar \u00e4r det som om alla lager faller av oss. Vi v\u00e5gar gr\u00e5ta, ber\u00e4tta vem vi \u00e4lskar, vad vi \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r och v\u00e5ra allra djupaste hemligheter, helt i avsaknad av r\u00e4dslan att bli d\u00f6mda. Under en period har detta varit den enda r\u00e4ddningen f\u00f6r mig. Jag beh\u00f6vde inte l\u00e4ngre leka murare f\u00f6r mina egna k\u00e4nslor. Jag kunde l\u00e4mna titth\u00e5l i muren mellan mig sj\u00e4lv och dig p\u00e5 andra sidan. Under en period trodde jag att alkohol och andra droger b\u00e5de skulle r\u00e4dda mitt liv, men ocks\u00e5 ta det. <\/p>\n\n\n\n
Jag har l\u00e5tit rakbladen och dess r\u00f6da efterf\u00f6ljande f\u00e4rg skapa historier p\u00e5 mina armar. Varje \u00e4rr symboliserar en kv\u00e4ll jag \u00f6verlevt, fast\u00e4n jag inte trott det. Fast\u00e4n jag inte velat det. Jag f\u00e5r inte l\u00e4ngre panik av illam\u00e5ende och hulkningar, f\u00f6r till slut \u00e4r kr\u00e4kningar inte en symptom p\u00e5 svaghet och sjukdom, utan bara ett s\u00e4tt att rensa kroppen och \u00e5ngra kv\u00e4llsmaten fr\u00e5n tidigare. Att f\u00e5 krampanfall i br\u00f6stet p\u00e5 toagolvet mitt i natten \u00e4r inte l\u00e4ngre en panikattack, f\u00f6r inte l\u00e4ngre f\u00e5r jag panik av k\u00e4nslan. Jag vet att jag \u00f6verlever, och \u00f6verlever jag inte \u00e4r det ocks\u00e5 okej.<\/p>\n\n\n\n
Vi lever i en m\u00e4rklig v\u00e4rld. Saker och ting \u00e4r inte som vi trodde det skulle vara, och gymnasietiden har inte alltid varit s\u00e5 bra den framst\u00e4lls som p\u00e5 film. Men med tiden kan vi l\u00e4ra oss att plocka ut guldkornen och g\u00f6ra dessa till bel\u00f6ningar vi st\u00f6ter p\u00e5 under v\u00e4gen fram till m\u00e5l. Vi m\u00e5ste h\u00e5lla ut och h\u00e5lla i. H\u00e5ll ut, f\u00f6r det kommer en tid efter denna om du bara l\u00e5ter det h\u00e4nda. Och h\u00e5lla i, f\u00f6r vi alla beh\u00f6ver en extra hand att krama och extra \u00f6ron att dela v\u00e5ra tankar med. F\u00f6r vi m\u00e5ste v\u00e5ga gr\u00e5ta, v\u00e5ga ber\u00e4tta vem vi \u00e4lskar, vad vi \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r och v\u00e5ra allra djupaste hemligheter, utan att vara r\u00e4dda f\u00f6r att bli d\u00f6mda. Det enda jag vill i livet \u00e4r att bara f\u00e5 vara. Och oj, vad jag bara ska vara. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I mitt liv har jag velat bli m\u00e5nga saker. TV-meteorolog, f\u00f6r d\u00e5 skulle folk k\u00e4nna igen mig men samtidigt skulle jag inte ha paparazzis efter mig. Polis, f\u00f6r det enda jag kunde g\u00f6ra i timmar var att ta mig fram p\u00e5 Google Maps gatuvy och fantisera om n\u00e4sta brott jag skulle ta mig an. Fris\u00f6r, s\u00e5 att jag \u00e4ntligen kunde vara b\u00e4ttre \u00e4n mamma p\u00e5 n\u00e5got. Min gymnasietid har l\u00e4rt mig att vad jag \u00e4n blir m\u00e5ste jag alltid \u00f6verleva. Det enda jag vill i livet \u00e4r att bara f\u00e5 vara. Det \u00e4r s\u00e4llan vi blottar oss nyktra. N\u00e4r berusningsmedel<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":1118,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[51],"tags":[],"class_list":["post-1117","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-nummer-5"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1117","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1117"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1117\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1119,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1117\/revisions\/1119"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1117"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1117"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1117"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}