Sommarlovet \u00e4r nu ett minne blott. Solen i \u00f6gonen har g\u00e5tt i moln, sanden i \u00f6ronen \u00e4r sedan l\u00e4nge borttv\u00e4ttad och glassen har saknats i handen alldeles f\u00f6r l\u00e4nge. Sommarens varma k\u00e4nsla bl\u00e5ste bort n\u00e4r skolans d\u00f6rrar \u00e5terigen slogs upp och det var dags att ta de f\u00f6rsta kliven mot ett nytt l\u00e4s\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r visst var det med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning vi \u00e5tertog v\u00e5ra platser i klassrummen och lade distansundervisningen p\u00e5 hyllan. Vi fylldes med r\u00e4dsla, r\u00e4dsla f\u00f6r den p\u00e5g\u00e5ende pandemin, r\u00e4dsla f\u00f6r de nya f\u00f6rv\u00e4ntningarna som lades p\u00e5 v\u00e5ra axlar och r\u00e4dsla \u00f6ver att beh\u00f6va anv\u00e4nda toaletter som anv\u00e4nds av fler \u00e4n fyra personer igen. Vi fylldes ocks\u00e5 med hopp, hopp om att f\u00e5 en normal skolg\u00e5ng igen, hopp om att varje dag f\u00e5 privilegiet att tr\u00e4ffa livs levande medm\u00e4nniskor. <\/p>\n\n\n\n
Men n\u00e4r den f\u00f6rsta v\u00e5gen av ovana och nyhetens behag lagt sig, fylldes vi nog mest av allt med stress, \u00e5ngest samt tr\u00f6ttheten fr\u00e5n de sovrutiner, som \u00e4r det enda som finns kvar i oss fr\u00e5n sommaren. Kursprov hit, inl\u00e4mningar dit, l\u00e4xor h\u00e4r och dela dokumentet d\u00e4r, st\u00e4ndiga ord som flyger \u00f6ver oss i stridsflygplan, d\u00e4r vi g\u00e5r i minf\u00e4ltet bland hyperventilation, yrsel och handsvett. Hur ska vi g\u00f6ra f\u00f6r att v\u00e4ja f\u00f6r alla hindren och komma fram till jullovet helskinnade, p\u00e5 insidan och utsidan, med goda resultat i handen?<\/p>\n\n\n\n
Om l\u00e4rarna bara skulle f\u00e5 anv\u00e4nda ett motto f\u00f6r att besvara denna fr\u00e5ga, skulle det med stor s\u00e4kerhet vara \u201cstressa inte\u201d. Visst l\u00e5ter det som en bra id\u00e9? Men ack s\u00e5 sv\u00e5rt det kan vara. Trots att alla l\u00e4rare g\u00f6r allt i sin makt f\u00f6r att sprida ut arbetet, ge oss s\u00e5 mycket tid det bara g\u00e5r och f\u00f6rs\u00f6ka fixa fler chanser n\u00e4r det inte g\u00e5tt som vi t\u00e4nkt oss den f\u00f6rsta g\u00e5ngen, \u00e4r det inte s\u00e5 l\u00e4tt att bara \u201cinte stressa\u201d. <\/p>\n\n\n\n
Hur mycket vi \u00e4n planerar v\u00e5r tid, pluggar och sover blir vi alla stressade, \u00e5ngestfyllda och rent av flyktben\u00e4gna vid ett flertal tillf\u00e4llen varje termin. Det \u00e4r helt okej. Vi alla kommer n\u00e5gon g\u00e5ng sitta vid skrivbordet kv\u00e4llen innan n\u00e5got prov och frenetiskt f\u00f6rs\u00f6ka pumpa in kunskap i v\u00e5ra hj\u00e4rnor som redan k\u00e4nns \u00f6verfulla. Vi alla kommer n\u00e5gon g\u00e5ng bli besvikna \u00f6ver att det inte gick som det skulle eller borde g\u00e5tt. Vi \u00e4r alla stressade. <\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 n\u00e4sta g\u00e5ng vi \u00e4r som mest nerv\u00f6sa, med en puls p\u00e5 180 och rent av Stilla havet av svett i v\u00e5ra h\u00e4nder, ska vi veta att vi \u00e4r inte ensamma. Tusentals elever f\u00f6re oss har upplevt precis samma symtom. De klarade sig galant, s\u00e5 varf\u00f6r skulle inte vi g\u00f6ra det? Ta ett djupt andetag, vi klarar detta.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sommarlovet \u00e4r nu ett minne blott. Solen i \u00f6gonen har g\u00e5tt i moln, sanden i \u00f6ronen \u00e4r sedan l\u00e4nge borttv\u00e4ttad och glassen har saknats i handen alldeles f\u00f6r l\u00e4nge. Sommarens varma k\u00e4nsla bl\u00e5ste bort n\u00e4r skolans d\u00f6rrar \u00e5terigen slogs upp och det var dags att ta de f\u00f6rsta kliven mot ett nytt l\u00e4s\u00e5r. F\u00f6r visst var det med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning vi \u00e5tertog v\u00e5ra platser i klassrummen och lade distansundervisningen p\u00e5 hyllan. Vi fylldes med r\u00e4dsla, r\u00e4dsla f\u00f6r den p\u00e5g\u00e5ende pandemin, r\u00e4dsla f\u00f6r de nya f\u00f6rv\u00e4ntningarna som lades p\u00e5 v\u00e5ra axlar och r\u00e4dsla \u00f6ver att beh\u00f6va anv\u00e4nda toaletter som anv\u00e4nds av<\/p>\n","protected":false},"author":8,"featured_media":788,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[25],"tags":[],"class_list":["post-715","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-nummer-1"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/8"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=715"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":908,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/715\/revisions\/908"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/788"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sannarp.nu\/skoltidningen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}