Att gå profilen Sannarp Europa, och spendera en termin i en av Europas största städer, är det bästa de någonsin gjort. I augusti reste Kajsa, Ebba och Vega i NA21A till Paris respektive London. Lagom till jul kom de hem igen, med massor av nya erfarenheter i bagaget. – Nu vet jag att jag klarar mig. Jag har blivit vuxen, säger Ebba.
Kajsa, Ebba och Vega går i tvåan på naturvetenskapsprogrammet tillsammans med profilen Sannarp Europa. Under höstterminen har de pluggat på svensk skola i någon av storstäderna, bott i värdfamilj och lärt sig att de faktiskt klarar av det mesta i livet. Att komma hem kändes skönt, men också tomt. I Paris och London finns alltid något att utforska.
Muséer, sena kvällar, brandlarm, fotbollscup, kallvatten, Sacré-Couer, filmkvällar, missad tågstation, en trasig gitarr, en taxiresa som kostade lite för mycket… Upplevelserna är oändliga och minnena kommer att bevaras för alltid. Med allt som hände runt omkring fanns ingen tid för hemlängtan.
– Jag trodde jag skulle ligga på natten och gråta och längta hem, men tiden går så fort, skrattar Kajsa.
– Jag njöt varenda sekund av att vara i London och hade noll längtan hem, säger Vega.
Augusti känns avlägset, men självklart minns de första gången de skulle träffa värdfamiljen. Med pirrig mage blev de avsläppta en efter en från bussen de skjutsades med från flygplatsen. Allt gick förstås jättebra och alla tre är supernöjda med familjen de matchats med. De beskriver sina familjer som nyfikna, omhändertagande, snälla och inte alltför strikta.
– Att de hade barn i ungefär samma ålder som jag underlättade nog, säger Kajsa som delade värdfamilj med en utbyteselev från Stockholm.
– Min värdfamilj var jättejättebra, och jag saknar dem mycket. De ska verkligen ha en stor eloge för att de välkomnade mig så, säger Ebba.
Inte bara värdfamiljerna tar hand om Sannarp Europa-eleverna, även personalen på utlandsskolorna försöker se till att de får en bra vistelse.
– De var väldigt måna om att vi skulle få uppleva så mycket som möjligt. På helgerna tog lärarna med oss på aktiviteter, säger Kajsa.
På skolorna finns också personal tillhands om det är något som inte funkar.
– För en del passade inte värdfamiljen och jag vet någon som fick byta familj. Men det gick bra och är inget att oroa sig för ifall man funderar på att åka, säger Vega.
Självklart har det franska respektive engelska språket utvecklats mycket för Europaresenärerna. Kajsa uppskattar att hon till 99% pratade enbart franska med sin värdfamilj.
– Nu förstår jag en konversation och behöver inte längre tänka ut de meningar jag vill säga, säger Kajsa.
För Ebbas del kunde franskan ibland gå över i engelska när den Sverigeinsatta värdfamiljen till exempel ville diskutera politik. Även Vega, som umgicks mycket med värdfamiljens dotter, känner att hennes engelska har förbättrats.
– Allt jag vill säga kommer snabbare nu. Det är mycket enklare att hänga med och vara delaktig i en konversation, även om de pratar fort, säger Vega.
Att spendera en termin i någon av Europas storstäder handlar om så mycket mer än om språk, skola, värdfamilj och en eventuell längtan hem. Det stora är den personliga utvecklingen. Hur känslan av att man faktiskt klarar sig i en storstad ger både frihet och självständighet.
– En av de bästa stunderna var när allt var nytt och spännande och vi satte oss nedanför Eiffeltornet. Framåt kvällen kom massa andra ungdomar. Jag kände mig fri och att jag gjorde just det jag känner för, säger Ebba.
Ebba minns också känslan när hon vid Sacré-Coeur blickade ut över storstaden.
– Tänk att jag bor här, minns jag att jag tänkte.
Helgen innan Vega åkte hem besökte hon och vännerna Winter Wonderland i Hyde Park.
– Vi åkte en berg- och dalbana och kom så högt upp i luften att vi kunde se över hela London. Det var mäktigt, säger Vega och försöker förklara euforin över av att ha klarat hela vistelsen. Att faktiskt ha gjort det!
Till de som funderar på om de också ska gå Sannarp Europa rekommenderar de självklart att man ska ta steget.
– Det är verkligen bra att komma ut och lära sig ta egna beslut. Man ska inte vara rädd. Man löser det, säger Kajsa som också tycker att det var bra med ett halvår.
– Vi har fått uppleva massor, säger Kajsa.
Den eventuella hemlängtan de känt har faktiskt handlat om skolan hemma i Halmstad.
– Jag längtade hela jullovet till skolan och blev nästan tårögd när jag träffade Magnus igen, säger Ebba och syftar på sin matematiklärare på Sannarp.
– Ja, Sannarps lärare är svårt att konkurrera med, säger Vega.
