Noomi och Elsa i VO21 har varit ute på sin sista APL, Arbetsplatsförlagda Lärande. Nu är dagarna lätträknade till studenten då de stolta kan använda sig av titeln undersköterska. – På vård- och omsorgsprogrammet har vi lärt oss allt vi behöver, och jag känner mig trygg med min kunskap, säger Elsa.
För Noomi och Elsa har den sista APL-platsen på sjukhuset givit dem bekräftelse – de kan det här med omvårdnad.
– Jag fick jobba väldigt självständigt och hade hand om mina egna patienter, säger Elsa om sin APL på sjukhusets kirurgiska akutvårdmottagning.
Även Noomi fick utföra samma sysslor som de anställda undersköterskorna. Hennes APL-plats var på den medicinska akutvårdmottagningen på sjukhuset.
– Många av patienterna där är multisjuka. Det kunde vara njursvikt, lungemboli, kol och vi hade många äldre på avdelningen, säger Noomi.
Självklart finns alltid en handledare att rådfråga under APL:en, men både Noomi och Elsa känner att kunskaperna de fått under sina snart tre år i skolan sitter.
– Allt vi har lärt oss på proven i skolan kan vi. Vi måste känna igen symptomen på stroke, hjärtinfarkt och andra sjukdomar, påpekar Noomi.
– Det handlar om människors liv. De litar ju på oss, säger Elsa.
De har båda fått vara med om akuta skeenden och känner sig nöjda att de snabbt kunde gå in i yrkesrollen som situationen krävde.
– Jag blev både lugn och skärpt, säger Elsa.
Jobb direkt eller plugga vidare – bara att välja
Under utbildningen har de kommit i kontakt med flera tänkbara arbetsplatser. Det har gett dem en förståelse över hur bred arbetsmarknaden verkligen är efter studenten. Till exempel kan de jobba med äldre, på daglig verksamhet, med de som har funktionsvariationer, på sjukhuset…ja, listan kan göras lång.
– Ingen av oss kommer gå arbetslös i varje fall, säger Noomi som redan har många jobberbjudanden och har bestämt sig för att tacka ja till det sommarvikariatet hon fått på sin sista APL-plats.
Ja, jobb kommer de som gått VO ha direkt efter studenten, och även under gymnasietiden ifall man vill det. Men självklart går det också bra att plugga vidare på högskola.
– Jag vet att jag vill jobba inom vården och kommer nog plugga vidare till sjuksköterska, säger Elsa som också drömmer om att bli läkare.
Noomi ser fram emot att börja jobba direkt, men stänger inte dörren till att eventuellt plugga någon gång i framtiden.
Nya perspektiv
Att gå vård- och omsorgsprogrammet har också gett dem perspektiv. Möten med människor i behov av vård har varit en ögonöppnare vid många tillfällen. Som för Elsa när hon förra året hade sin APL-plats på missbrukscenter.
– Det kunde komma in småbarnspappor med missbruksproblem. De var precis som vem som helst och kunde varit min egen pappa, säger Elsa.
På missbrukscenter kommer de efter de har avgiftats från sitt beroende och får till exempel hjälp med att söka jobb och bostad. En förutsättning för att få hjälpen är att man håller sig ren från drogberoendet.
– Om de testades positivt kunde vi inte hjälpa dem. Då var vi tvungna att släppa ut dem på gatan igen, säger Elsa som tyckte att det kunde kännas tufft.
På APL:en på sjukhuset kunde de stöta på andra jobbiga situationer, som unga svårt sjuka människor och dödsfall.
– Det var påfrestande att vara med om dödsfall, men handledaren såg alltid till att vi kunde prata om det, säger Noomi.
På Noomis avdelning, med många multisjuka som lidit länge, kunde det vara väntade dödsfall. För Elsas del kunde det röra sig om unga människor, som en kvinna med ett yngre barn.
– Jag fick förbereda barnet på att mamma hade många slangar och var mycket trött, innan barnet gick in till henne, säger Elsa.
Lyckan att kunna hjälpa
Trots att det finns tuffa situationer på arbetsplatserna, finns det också väldigt mycket glädje med att kunna hjälpa och vårda andra, och när människor uttrycker sin tacksamhet och blir friska.
Ett annat lyckopiller under gymnasietiden är att hjälpa till under Funkisfestivalen.
– Funkisfestivalen gav väldigt mycket kärlek och minnen för livet! Det var något som jag önskar att alla skulle kunna få möjlighet att uppleva! Vi fick hjälpa deltagarna till smink, med scenkläder och bara vara som ett allmänt stöd, säger Noomi.
– Det bästa var att man såg hur deltagarna njöt så mycket av tävlingen och verkligen tog ut de bästa av varandra. Det var otroligt roligt att få följa med och stötta dem, säger Elsa.
Noomi och Elsa tycker att vård- och omsorgsprogrammet har oförtjänt dåligt rykte bland de som ska välja till gymnasiet.
– Jag kunde kanske också tro att det handlade om att ”torka bajs” på VO, när jag gick i nian. Men det är så otroligt mycket annat och mer än det, säger Noomi.
Hon fortsätter:
– Att hjälpa någon till att göra sin dag så mycket bättre, ger mig minst lika mycket som det ger den som jag hjälper.
